Hoppas på våran tur

Tänk vad helgerna går fort, på fredagarna så är det så härligt. Man vet att man har en mysig & härlig helg framför sig, att få tillbringa två dagar tillsammans med fina människor man tycker om. Det gillar jag . Vi har haft en lugn helg, vi har lagat god mat, varit ute & fikat med vänner & idag följde jag & tjejerna med pappa & Anne-Marie till Sundsvall. Pappa hade ett möte där så han släppte av oss andra på Ikea. Det blev inte så mycket shoppat, har tappat det där med shopping, jag har ingen direkt lust längre. Jag som alltid har älskat att gå i affärer & brukar för det mesta hitta något, men det är som bortblåst.

Nu har vi myst ner oss i soffan, förhoppningsvis är det någon film på tv som vi kan slö titta lite på innan det är dags för sängen.

Nu öppnar snart Vinterparken, under uppbyggnad än så länge… 

Full aktivitet en lördags eftermiddag hemma hos oss, iaf för vissa…

Hoppas att du får en bra dag, vi ses i eftermiddag! 

Jag tror att det kan ordna sig med blodproverna, men jag blir så less att man hela tiden får tjata sig till saker om man ska få det gjort. Kliniken i Prag är så otroligt hjälpsamma, där finns inga hinder, dom hjälper oss gärna på alla sätt med det dom kan. Jag tror inte att jag kommer att kunna göra hysteroskopin , det kommer att bli för dyrt om jag ska göra det här i Sverige. Det var inget måste, men en rekommendation från läkaren. Jag hoppas verkligen att allt kan lösa sig i slutändan. Det tar så mycket på krafterna att hålla på att försöka ordna allt. All information & alla läkarbesök, ja allt ska man ta reda på & boka själv.

Tack än en gång till er som ger oss stöttar oss i det här, det betyder så otroligt mycket!

Jag har nu pratat med Kvinnokliniken om proverna som kliniken vill att jag ska ta innan nästa försök, tyvärr så fanns det ingen hjälp att få där. Jag har mejlat IVF kliniken i Umeå & våran enda privat läkare här, får se om någon av dom är villiga att hjälpa till. Just nu känns det mest bara hopplöst, tänka att det ska vara så svårt. Det är bara några “enkla” blodprover som ska tas, hur svårt ska ta vara? Känns som att vi står vid ett vägskäl, vet inte vart jag ska ta vägen…

Jag förstår att det är svårt för andra att förstå det vi går igenom & vi begär inte det heller. Det är säkert många som tycker att vi skulle ha gett upp för länge sen, men det går inte. Längtan är för stor! Jag försöker att inte prata om det så mycket, kan nog lätt bli tjatigt för många att höra på. Det här är vårat liv & det vi vill & längtar efter. Åren går & jag har inte så många år på mig, men så länge jag vet att det kan gå så tänker vi kämpa, man kan inte ge upp något som man verkligen vill då kommer vi ångra oss resten av livet. Jag följer mitt hjärta…

Vi satsar verkligen allt vi har på det här, vi lever i våran egna lilla “bubbla”. Om jag hade varit yngre & vetat hur svårt det är för många att få barn så skulle jag utan tvekan donerat ägg. Jag hoppas att ni som kan & vill hjälpa andra, tveka inte! Det är så många som behöver eran hjälp både med ägg & spermier.

Då var det fredag igen, helt galet vad fort veckorna går. Det känns bra på ett sätt men ibland vill jag bara stanna upp, hinner inte riktigt med. Inatt har jag faktiskt sovit lite bättre, så skönt! Jag har försökt att lösa det här med jobbet, men det verkar inte vara det lättaste så jag kör på igen från och med måndag. Tillbaka till verkligheten igen . Idag ska jag träffa svärmor på en fika, alltid lika mysigt. Ikväll ska jag på ljusparty hos Pauline, det ska faktiskt bli kul. Kan vara bra för mig att träffa lite folk & tänka på annat för en stund.

Det är så otroligt vackert ute nu, men sååå kallt! Det blåser isvindar, men vi är ganska van att det blåser här. Jag ser verkligen framemot vårvintern när man kan sitta ute på isen & lapa sol. Det är så härligt, man känner sig så lugn & det finns just då inga bekymmer (förutom att kanske inte fisken nappar ).

Jag skulle så gärna vilja komma igång & jobba igen, jag har pratat med dom på jobbet & förhoppningsvis får jag besked idag om det går att lösa på något bra sätt. Det skulle vara bra för mig att komma ut & jobba för att känna mig för hur jag egentligen mår, men som läget är nu så kan jag inte jobba på det sättet som jag gjorde innan sjukskrivningen. Hoppas verkligen att jag får besked idag. Jag trivs med jobbet & vill inget hellre än att komma tillbaka, men jag är inte tillräckligt stark än för att “flänga” runt varje dag på olika arbetsplatser.

Igår träffade jag min mamma & mina 2 brorsbarn, vi var på Jamtli. Vi fikade & sen var vi in på museet & tittade, barnen lekte & roade sig med allt där inne. Så härligt att se deras fantasi skena iväg, helt plötsligt så levde dom för flera hundra år sedan. Det var så länge sen jag träffade dom så det var så mysigt att få någon timme tillsammans med dom.

Jag märker att jag inte är som jag var förut, jag blir väldigt lätt trött & har svårt att ta tag i saker. Mycket beror nog på att jag inte sover som jag ska. Nätterna har verkligen varit jobbiga sista tiden, vaknar flera gånger per natt. Vill verkligen inte ha det så här, det måste bli ändring nu. Jag försöker se framåt på ett positivt sätt, det måste vända snart… Så är det bara! Jag alltid haft den inställningen att det kommer ordna sig & det ska det göra nu också .

Jag vet verkligen inte hur jag ska jag göra, är jag redo att börja jobba? Ena stunden känns det bra & i nästa stund blir jag alldeles skakis av tanken. Jag ska ringa & prata med kuratorn idag, när vi var där förra veckan så tyckte hon att det kunde vara bra om jag mjukstartade. Får se hur det går att lösa. Inatt var det en orolig natt igen, vaknade strax efter 2, var upp på toaletten & sen låg jag vaken ett tag, vet inte hur länge, jag somnade om till slut i alla fall.

Vi fick svar från våran koordinator igår, jag blir så glad när vi får svar från henne. Det ger mig hopp om framtiden, det är en härlig känsla. Hon hade lämnat mina frågor till läkaren & skulle återkomma till oss inom några dagar. Det känns bättre när vi har det här att se framemot, jag längtar verkligen tillbaka.

Vi har tänkt att bo på samma hotell även nästa gång, vi trivdes bra där & vi vet att vi hittar överallt dit vi ska. Hotellet ligger på gångavstånd till kliniken, så det är perfekt. Det kommer förmodligen att vara vår i Prag när vi ska dit, säkert helt underbart där då. Jag älskar att vara ute & promenera & där kan man vara ute hela dagarna & bara gå & titta på alla fantastiska byggnader & alla människor, sätta sig ner på något café & bara vara för en stund… På kvällen myser man ner sig i sängen & beställer upp lite te eller något annat gott . Längtar…

Det är -10 grader ute & solen skiner, så nu ska jag ut på en promenad för att piggna till lite . Jag får lite mer energi efter att varit ute, så skönt! Nya krafter & nya tag.

Fy, vilken natt jag har haft! Somnade strax efter 24, sov oroligt fram till 3.20 & sen låg jag vaken till 5.40. Det var helt omöjligt att somna om… Jag hade absolut ingen lust att kliva upp i morse, men jag känner att jag måste för att ha en chans att kunna sova i natt. Jag tror att jag börjar få lite ångest för att börja jobba igen, det är inte för att jobba men min situation på jobbet. Jag trivs med det jag gör, men det är hur allt fungerar på jobbet. Det är oroligt & ingen som helst ordning & som jag mår just nu vet jag inte om jag klarar av det, tyvärr… Blir tokig på det här, vet inte hur det ska bli. Jag är livrädd att det ska bli värre nu eftersom jag inte är lika stark som jag har varit.

Jag vill inte vara den som klagar, för vi har det väldigt bra. Vi har många i våran närhet som bryr sig om oss & vi om dom. Så många som vi älskar & trivs tillsammans med. Vi är inte ensamma, men ibland känns det många som att vi är det. Jag vet att det är många som tycker att vi borde släppa det här nu & gå vidare, det har gått fyra veckor nu sen den jobbiga dagen. Det är klart att vi vill gå vidare & vi försöker verkligen, vi har många bra dagar & varje dag blir nog lättare. Vi skrattar & skojar tillsammans igen & det är ett väldigt bra tecken. Fyra veckor kan tyckas vara en ganska lång tid för vissa men för oss är det som att det var igår. Jag försöker ta en dag i taget, men jag kan inte låta bli att tänka på hur det ska bli & varför blev det så här?

Idag fyller svärfar 70 år, vi tänkte åka & uppvakta honom idag, men han är inte hemma. Vi får vänta tills på lördag när det ska vara “kalas” för honom. Önskar dig en härlig dag käre svärfar!

Helgen har varit helt ok, vi har tagit det väldigt lugnt. Det är så skönt att bara vara hemma & inte ha något speciellt inplanerat. Igår när vi var & handlade var det nära att jag fick en ångestattack, det var så mycket folk & det var varmt. Det är tur att jag har lärt mig att hantera det när jag känner att det är på gång, nu kom det när vi stod i kön så jag visste att snart får jag komma ut. Då får jag ta djupa andetag, så brukar det gå bra.

Efter vi hade handlat så hämtade vi upp Pauline. Vi åkte hem till oss, Mårten kände sig lite trött så han la sig i soffan & vilade, jag & Pauline bakade muffins med choklad & banan, riktigt mumsiga blev dom. Cornelia kom hem så vi hade lite tjejträff i köket . Lördags middagen blev tortillaknyten med spenat & kyckling, mycket lyckat.

Nu sitter vi i soffan & dricker kaffe & tittar på skidskytte, söndagsmys! Vi ska ta & klä på oss & ta en promenad innan det blir mörkt ute igen…

Igår var vi hos kuratorn, det var en  bra stund vi hade. Det känns så skönt när vi går därifrån, hon får mig mig/oss att förstå varför vi tänker på vissa sätt & hur vi reagerar på olika saker. Jag är otroligt känslig på vad människor säger till mig, jag vet att dom menar väl, men jag tolkar det på ett helt annat sätt &  blir ledsen. Vi blev erbjuden att få stöttning framöver om vi väljer att göra ett nytt försök, hon trodde att det var bra om man hade stöd under hela processen. Under alla år vi har kämpat så har vi aldrig blivit erbjuden att prata med någon, men nu händer det… Det kändes riktigt bra! Det är alltid med rädsla man genomgår en behandling, men samtidigt väldigt förväntansfull & glad. Den här gången kommer vara extra jobbig, så då kan det vara bra att ha någon vid våran sida.

Idag har jag tänkt att jag ska överraska mannen lite, när han kommer hem ska han få ta ett härligt bad. Jag ska laga en god middag under tiden han ligger i badet. Det var så länge sen jag gjorde något för honom. Jag vill att han ska känna sig uppskattad & älskad. Han är så fantastisk på så många sätt mot mig & tjejerna. Han ställer alltid upp, världens bästa på alla sätt!

Jag längtar tills vi blir så starka igen så vi orkar åka & fiska, göra saker som vi brukade göra förut. Jag saknar det, men just nu känns det mest bara jobbigt att packa en väska & dra iväg. Men den tiden kommer, det är jag säker på… det får ta sin tid. Jag tror att det är dumt att förhasta sig i saker.

Jag ska nu göra mig i ordning för att gå & fika med tjejerna, det är också något jag saknat. Det var så länge sen, så det ska bli jätte mysigt!

TREVLIG HELG!

 TILL MIN SVÄGERSKA IDAG!

Våra tankar går till er idag, det kommer att gå bra. Vi håller tummarna!

Jag försöker göra det jag kan för att må bättre, men det vill sig inte riktigt! Jag tycker vissa stunder att allt känns lättare, men i nästa stund blir det jobbigt igen… Det är olika saker som gör att jag märker att jag inte mår riktigt bra, sover dåligt på nätterna (vaknar ofta), inget direkt matlust vissa dagar, har svårt att ta mig för saker (tar tid att komma igång), men jag märker också att jag/vi har lite lättare till skratt & det är positivt. Idag ska vi till kuratorn igen, det ska bli skönt att få prata av sig. Det blir att man pratar på ett annat sätt när vi är hos henne, hon ställer dom rätta frågorna & får in oss på ett annat tankesätt. Jag har fortfarande inte vågat mig ut bland folk när jag är själv, men ett steg i rätt riktning är att jag har varit ute & fikat i sällskap med dom jag känner mig trygg med.

Det kan nog tyckas att jag gnäller ibland & att jag/vi borde vara glada åt det vi har. Jag kan säga att det är  jag verkligen, det går inte en minut åt att jag ägnar en tanke till våra nära & kära. Jag vill att alla ska ha det bra & det är för dom jag bryr mig om & älskar som jag kämpar, utan alla i våran närhet så hade det varit tungt. Jag tänker ofta på alla ensamma människor, hur dom har det. Tänka att inte ha någon att prata med, gråta ut hos eller skratta tillsammans med. Det är nästan så man får dåligt samvete… Så jag är lyckligt lottad som har så många fina människor i min närhet!

Solen skiner & det är så fint ute så nu ska jag ta en promenad, det känns alltid bättre efter en härlig promenad.

HA DET GOTT & SKÖT OM ER!