I natt har jag sovit så himla dåligt, första natten sen vi flyttade hit. Jag har haft hemska drömmar om allt möjligt, har vaknat & varit livrädd, somnat om & börjat på en ny otäck dröm. Jag drömde bl.a om att vi fick nej från alla kliniker vi mailat till angående embryodonation/adoption. Nu känner jag att det är dags att ta itu med det här, vad väntar vi på?
Jag tror att det finns en omedveten rädsla någonstans inom oss att vi ska misslyckas igen, vet inte hur vi kommer att hantera det. Men det är då inte nu, nu ska vi ta tag i det här så tar vi hand om det andra då… Vi har inte fått våra journaler från Umeå än, jag ringde innan jul & fick svaret att dom var på gång. Det är inte ens säkert att dom behövs för det här, det är nog mer för mig själv jag vill ha dom, för att få lite klarhet i allt. Eftersom vi inte riktigt var oss själva & inte tog in så mycket information under den här tiden så kan det vara skönt att få läsa sig till det nu i efterhand. Vi har kämpat & väntat så länge nu, låt det vara våran tur nu!
I söndags var vi på revy, det var så himla bra. Det var den årliga Östersundrevyn, som verkar bli bättre & bättre. På ett skämtsamt sätt så återspeglar dom vad som hänt under året i länet. Många skratt blev det 
Nu ska jag ta reda på adresser till kliniker runt om i Europa, sen ska jag börja med brevet om oss själva. Tiden rinner iväg… så innan veckan är slut så hoppas jag att det här är gjort. Önskar mig själv LYCKA TILL !