Ibland känns det verkligen som att luften har gått ur en, ingen större ork eller lust med någonting. Just nu känner jag mig så, har egentligen en hel del att ta itu med men skjuter det framför mig hela tiden, det är inte riktigt likt mig. Jag har alltid varit en sån som har jag bestämt mig för något så ska det ske på en gång, vilket kan vara ganska jobbigt ibland (kanske inte för mig men för andra 
). Jag skulle behöva sätta mig ner & försöka få ihop ett brev som vi kan skicka till olika kliniker, packa ihop & rensa inför flytten, köpa JULKLAPPAR, men ingenting blir gjort!
Idag på jobbet satt jag & prata med en kollega & vi kom in på en annan arbetskollega som ska ha barn framåt våren. Han frågade om hennes ålder, & jag har för mig att hon ska eller har fyllt 41. Då säger den här mannen, “men hur dum får man bli om man skaffar barn i den åldern, dom kan ju inte ha tänkt på konsekvenserna”. Jag kände hur det började koka i mig, hur kan man kläcka hur sig något sånt när man inte har en aning om deras bakgrund. Jag vet att han är en bit över 60 & jag har för mig att hans fru är i ungefär samma ålder & dom har ett barn som idag är 21, vad tänkte då dom när dom skaffade barn? Snacka om att prata innan man tänker efter. Jag kan bli så upprörd på folk som snackar skit & dömer andra utan att dom vet någonting om vad dom har gått igenom eller vad som ligger bakom allt. Det finns oftast en eller flera orsaker till allt!
Idag har vi haft runt 20 minusgrader hela dagen, burr! Jag försöker ta en promenad varje dag efter middagen, dels för att jag tycker att det är skönt att få röra sig lite & sen för att jag måste annars kan jag inte sova på kvällarna, jag har nämligen RLS = Restless legs. Gör att man kan få svårt att sova pga krypningar, ryckningar, stickningar eller smärta i benen. För mig hjälper det att ta en promenad i rask takt i minst 30 minuter.
