Fy, vilken natt jag har haft! Somnade strax efter 24, sov oroligt fram till 3.20 & sen låg jag vaken till 5.40. Det var helt omöjligt att somna om… Jag hade absolut ingen lust att kliva upp i morse, men jag känner att jag måste för att ha en chans att kunna sova i natt. Jag tror att jag börjar få lite ångest för att börja jobba igen, det är inte för att jobba men min situation på jobbet. Jag trivs med det jag gör, men det är hur allt fungerar på jobbet. Det är oroligt & ingen som helst ordning & som jag mår just nu vet jag inte om jag klarar av det, tyvärr… Blir tokig på det här, vet inte hur det ska bli. Jag är livrädd att det ska bli värre nu eftersom jag inte är lika stark som jag har varit.
Jag vill inte vara den som klagar, för vi har det väldigt bra. Vi har många i våran närhet som bryr sig om oss & vi om dom. Så många som vi älskar & trivs tillsammans med. Vi är inte ensamma, men ibland känns det många som att vi är det. Jag vet att det är många som tycker att vi borde släppa det här nu & gå vidare, det har gått fyra veckor nu sen den jobbiga dagen. Det är klart att vi vill gå vidare & vi försöker verkligen, vi har många bra dagar & varje dag blir nog lättare. Vi skrattar & skojar tillsammans igen & det är ett väldigt bra tecken. Fyra veckor kan tyckas vara en ganska lång tid för vissa men för oss är det som att det var igår. Jag försöker ta en dag i taget, men jag kan inte låta bli att tänka på hur det ska bli & varför blev det så här?