Nu är jag tillbaka i vardagen igen, det har varit en skön ledighet. Jag har kunnat koppla av ganska bra, men tankarna finns där hela tiden. Vi har haft lite kontakt med kliniken, det är en av mina mediciner som inte finns här. Nu blir det så att vi får den skickad till oss istället, det är tur att det går att lösa på det sättet. Jag hoppas att vi inte behöver vänta på våran tur alldeles för länge, jag vill kunna släppa det här. Jag kan tänka mig att de i våran närhet börjar bli lite trött på att höra på våran längtan, så jag försöker att undvika att prata om det så mycket. Det är svårt för det är det våran värld handlar om, det går inte en dag som vi inte tänker på det här. För de flesta är det så naturligt att bara “skaffa” barn, men vissa måste gå den hårda vägen & vi tillhör dom. Det går tyvärr inte att beskriva hur vi känner & hur vi mår, men det sliter på oss otroligt mycket. Vi försöker vara starka & tro på att snart är det våran tur, men ibland är det svårt att tro på det, det har gått 5 år av väntan & längtan efter ett barn. Så det stämmer ganska bra att hoppet är det sista som sviker…
Nu har jag fått skrivit av mig lite, så nu känns det lite bätttre en stund. Tjejerna är i Bulgarien & vi har fått många bilder, det ser ut som dom trivs & har det bra. Jag längtar tills dom kommer hem & får höra allt dom varit med om & se alla bilder 
.
Lite bilder på hur vi har haft det
