En dag i taget…

Så här långt så har det varit en ganska bra dag, trots allt… Det har kommit lite snö, så det är lite ljusare ute. Det kanske är det som gör att det känns lite lättare. Jag har varit på en lång promenad idag med min svägerska, det är skönt ibland att ha sällskap & bara gå & småprata om allt & inget. Efter det träffade jag min barndomsvän Linda på hennes lunch, det är så skönt att träffas när man känner varandra utan & innan, inga krusiduller, man kan bara vara sig själv. Det är synd att vi ses för sällan bara, men det ska vi ändra på. Vi vet att vi finns här för varandra & det är det viktiga.

 

Det kommer vissa stunder när allt känns jätte tungt & värst är det på kvällarna när vi ska försöka att sova, då kommer verkligen alla tankarna & det är svårt att koppla av. Ibland kan jag nästan bli lite trött på mig själv som bara ältar & ältar det här hela tiden, men jag tror att det är viktigt för mig (oss) det är vårat sätt att bearbeta det här för att kunna gå vidare. Vi fick mail från kliniken i Prag igår & dom är verkligen fantastiska, det verkar som att dom gör allt för att hjälpa oss. Tänk om vi hade vetat om det här för några år sedan, då kanske allt hade sett annorlunda ut idag. Det som är skillnaden är att under alla dom här åren vi har försökt här hemma i Sverige så har läkarna här inte ändrat på nånting, det har varit i stort sett samma medicinering & samma metod varje gång. Nu ska jag ta en massa prover & dom vill även att jag ska göra en hysteroskopi (man går in med en kamera & undersöker livmoderns insida). Äntligen får vi hjälp! Tänk att det ska behöva ta så många år… Nu är det inte säkert att dom hittar någon förklaring, men det är i alla fall värt ett försök.

Min favoritlåt just nu, så fin

http://www.youtube.com/watch?v=g1j1qwQQ8-Q

 

 

 

 

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu