I dag ska vi ha ett Skype samtal med kliniken i Prag. Vet inte riktigt hur jag känner mig, men lite rädd, nervös & JÄTTE förväntansfull 
! Tänk att det äntligen händer, jag fattar inte… Som vi har väntat. Sen att det är 4-6 månaders väntetid spelar ingen roll, vi har väntat så länge så vi kan vänta några månader till. Det har inte varit en lätt väg för oss, men förhoppningsvis så kanske det ordnar sig till slut. Vill inte vara bitter eller arg, men ibland måste jag få vara det oavsett vad andra tycker. Jag försöker för det mesta att glädjas med andra & deras lycka, vill att andra ska ha det bra. Men tyvärr så kan det bli lite mycket ibland, som när man ser alla dessa stora fina gravid magar överallt! Jag vill oxå ha en sån Min sambo är så klok för han säger att man kan inte gå omkring & missunna andra för då blir man straffad & jag tror på det faktiskt, så vi lever på hoppet in i det längsta…