Helt galet, nu ska det vara 52 dagar kvar till Pyret är här med oss 
. Det känns så ofattbart, men helt fantastiskt! Jag tror mest varje dag att jag ska föda, känns som att hela magen med allt därtill ska ramla ur… jag kan inte gå många meter förrän sammandragningarna kommer. Som jag har sagt tidigare så är jag väldigt dålig på att lyssna på kroppen & vad andra säger till mig, jag vill helst köra mitt eget “race”. Jag tror & vill klara av mer än vad jag gör, men jag är som sagt väldigt begränsad för tillfället. Det sista jag vill är att bli inlagd så jag får försöka att hålla mig någorlunda lugn. Annars så är allt bra, jag fördriver mina dagar med bak, små korta promenader, lite pyssel här hemma & träffar & myser med vänner & mina tjejer.
Nu ska jag sätta igång med julgodiset, började lite smått igår med Mars Krispies, så goda . Nu ska jag göra fudge med cashewnötter. Sen ska jag ta en tur på stan, ska fika med en kompis sen träffa mamma & mina 2 äldsta brorsbarn.